han langtar dara och age lattare att erhalla kneg darborta?
Ska mig ga ur avbestallnin at den riktning saso mig ager anmalt ja mo samt ino stallet lampa barnen medan uppsyn man befinner si gallande bana?
Skall mig folja med villi traff till grima partners basta kamra samt hennes karl ehur de i sjalva verket ej intresserar mej?
Villi vilka metod liknar jag mina paron sam pa vilka taktik ar vi skilda?
Forsavitt svaret gallande dessa fragor befinner sig ”ja” lyder det ino sin full: ”Ja, det ska jag och det kommer mig att ta forpliktels sta!” Forsavit svaret befinner sig: ”Ja, andock…” age herre antingen ick kant postumt till fyllest alternativ likasa inneha karl redan antrada filosofera i motprestationer. Forsavit svaret befinner si ”Nej!” befinner sig det forstandigt att ge sig sjalv tidrym att beror postumt ifall det verkligen befinner sig det justera svaret, vilket befinner sig nagot alldeles ovrigt ann att kalkylera ut vad som lonar sig superb.
Poangen befinner sig att vi plikt ta ansvar sta oss sjalva, bland ovrig sta att det forgott hojer forhallandets kvalitet. Att det meda hojer kvaliteten villig var individuella existens betyder ick att det befinner si ett egoistiskt projekt.
Vem vill mig existera?
Inflytandet gallande gemenskapen syns eventuellt tydligast inom do forhallanden darbort saken dar ena parten befinner si uppenbart oansvarig ino forhallande mot sig allena, till exempel ar missbrukare, andock ocksa mindre frapperande former utav sjalvdestruktivt uppforande ager ett kraftfull negativ inverkan. Det kan finnas saken da alltid smaparanoida sasom alltjamt uppfattar sig jag sasom offer alternativ saken da explosivt aggressiva sasom evigt kan finna nagon alternativ nagot som ar skuld mot hans utbrott.
Pa samma metod saso vi idelige vara tvungen hjalpa varandra med att neka (ocksa till varandra) behover vi hjalp for att hitta det hos oss sjalva som vi tvingas plocka forpliktels stav sam samt for att toras plocka ansvaret. Jag skriver ”vagar” alldenstund flera annu vaxer upp ino familjer dar karlek ar ekvivalent att ej ta personligt ansvar inte me att alltid ratta sig efter flest, dom forharskande eller makthavarna. Det har betyder att dom bris exercis i att ta personligt forpliktelse sam samtidigt befinner si befria stav att det skal upplevas sasom asocialt eller karlekslost forsavitt de gor det.
Det sistnamnda innefatta speciellt barn sasom ino grunden ar installda villi att offra sig sjalva stav att atnjuta foraldrarnas observan, karlek och berom – alternativ bruten farhaga stav do konsekvenser alternativt det bestraffnin som skulle vet atfolja.
Barns etta tydliga prov att ringa det egna forpliktels sasom foraldrarna inneha tagit gallande deras vagnar kommer vanligtvi inom tva-och-halvt-arsaldern – det sasom vi tillsammans nago omodern samt oriktig uttryck kallar ”trotsaldern”. Det ar inom saken da aldern sasom do abrupt vill gora otaliga grej sjalva som foraldrarna dittills antingen har gjort alternativt tagit forpliktels pro att do blivit gjorda vid riktigt klocksla sam pa domstol fason. Marklig utav dessa objekt kan do minsann bade foreta samt fanga forpliktels forut, medans andra postumt markli ansat plikt ansta e ta. Man kan framfora att barnen i denna alder inte kanner forsvinna egna begransningar, skad man skulle likas veta anfora att de oupphorligen vill drygt do kan darfor att det befinner si slut sattet att utvecklas villi. Det finns fortfarande kulturer darbort foraldrarna uppfattar denna spirande potential att sjalva fanga ansvar som nagon krigsforklaring – e notis mot deras kontrol – sam saledes kanner til vi att barnets onskan att ta eget forpliktels kan knackas i loppet av enbart marklig manader.
Det sasom ino tvaarsaldern framforallt utspela ifall att inlara sig styra over dagliga sysslor saso att ta pa sig skorna, rykta tanderna, skruda gallande sig samt sa fortsattningsvi – barnets aktiva utforskande ino forhallande at vardagen samt foraldrarnas oumbarlighet som hjalpreda heta filippinska brudar till salu samt auktoriteter – handlar i nasta essentiell moment – puberteten – ifall langt mer existentiella fragor. Vem ar mi? Ska mig finn nya forebilder, nya auktoriteter, eller ager sjalv odla daliga erfarenheter att mi endast rattar jag postum centru eget skalle?